Det tvättas

Det handlar om att leva som på 70-talet

Jag har gjort slut med arvsynden

PÅSK!

Hej!
Det var längre sen någon uppdaterade nu. Kanske är för att det var längse sen vi kollektivade. Men nu när det är lov kan man ju tänka sig att kollektivandan infinner sig, även om jag just nu befinner mig på annan ort.

Jag känner att det skulle sitta fint med ett litet egenkomponerat poem men jag har inte att kasta fram så där bara så det får nog vänta. Men jag saknar mina kollektivisar mycket nu, trots att jag bara varit ifrån dem ett par dagar. Så där tre stycken bara faktiskt.

Filippa

Analys

Bildanalys; Flicka med torra läppar och en ganska dyster uppsyn. Detta kan ju självklart bero på läpparna, eller kanske på grund av hennes hårda helg och att hon nu är fruktansvärt trött. Men det kan ju vara något annat också, kanske är hon trött på livet och dess ändlösa ångestbringande gryningar. Hon väntar på att det tredje världskriget ska börja, det kommer när som helst nu. Det har hennes farmor berättat för henne. Hon litar inte på de där förbaskade kommunisterna och börjar tröttna på att de har så mycket makt här i världen, vad fan hände med den fria viljan som kapitalismen ger oss? Ja, inte vet jag, tänkte hon nog då. Men i just den här stunden tänker hon nog på hur lite värme det finns i människorna runt henne. Hon vet att alla är iskalla men ingen verkar vilja bli uppvärmd, så hon observerar i tystnad.
Bildanalys; Alldeles för stökigt kontor med alldeles för mycket saker som skräpar. Det verkar som om de som äger detta kontor inte bryr sig om det, som om det bara är en plats de vistas på för att de måste, inte för att de vill. Bilderna berättar att de är kreativa, i viss mån. Och stolarna säger att de är fler än två. Om den personen som är här inte bara gillar att ha många olika ställen att sitta på. Annars ser detta ut som ett vanligt kontor där folk spenderat för mycket tid. De behöver antagligen semester, bara en vecka eller så, det skulle räcka. Men det är svårt i den seriösa världen, man kan inte bara resa bort hur som helst.

Mathilda, livsåskådaren numero dos.

jag saknar avskärmningen från världen, när tristessen var uthärdlig för något annat var, visst lockande, men det var ju bara drömmar så man saknade inget, man längtade. när man längtar har man ju ett mål, men när något saknas så ja. då är det mest ett hopplöst hål. och förresten så saknar jag kvaliteten framför dagens kvantitet, visserligen så var det lilla kanske inte äkta och högkvalitativt (om man ens får ranka relationer) men ja. jag känner mig som amishgrrrl lost in N.Y, visst är det kul att tatuera in FUCK LIFE i pannan eller fan, vad jiddrar jag om. jag saknar inget men jag längtar inte efter något heller.

ba tänkte säga det.

SUF&MUF

vi tar det lite lugnt här i kollektivet, chillar med kommunister. vi har faktiskt vart på fest med SUF Haninge. det var lite kul, för de spelade shoreline. och man kan aldrig få nog av shoreline. nu sitter vi hemma och tar det bra. helle letar efter sin eko-öl, men nu hittade hon den. anna betalade allt, för hon är rik, kanske är hon MUF:are, men antagligen inte. hon tjatar om att hon är fattig. fattar ingenting. jag lyssnar i och för sig inte. nibbe är fattig. han med. men det är för att han är kommunist. töööönt, skoja. fint. puss