jag saknar avskärmningen från världen, när tristessen var uthärdlig för något annat var, visst lockande, men det var ju bara drömmar så man saknade inget, man längtade. när man längtar har man ju ett mål, men när något saknas så ja. då är det mest ett hopplöst hål. och förresten så saknar jag kvaliteten framför dagens kvantitet, visserligen så var det lilla kanske inte äkta och högkvalitativt (om man ens får ranka relationer) men ja. jag känner mig som amishgrrrl lost in N.Y, visst är det kul att tatuera in FUCK LIFE i pannan eller fan, vad jiddrar jag om. jag saknar inget men jag längtar inte efter något heller.
ba tänkte säga det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar