Såhär kul har jag, det vill säga, inte alls. Det är i sådana här tillfällen man börjar fundera på livet och vad det egentligen går ut på. I de flesta fallen kommer man inte fram till någonting alls. Men vissa gånger gör man det. Inte den här gången dock, men en gång kom jag fram till att livet vore fint om man var en utter. Då var jag cirka sex år gammal och min dåvarande lärarinna, Birgitta, frågade mig vad jag ville bli när jag blir stor och jag svarade utter. Jag var ett mycket filosofiskt och smart barn. Alla andra föräldrar avundades mig och jag förstår dem. Det skulle jag också ha gjort. Ett utterbarn, det finns inget bättre för det låter nästan som underbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar